Veckans Citat: Zadie Smith

"You hear girls in the toilets of clubs saying, 'Yeah, he fucked off and left me. He just couldn't deal with love. He was too fucked up to know how to love me.' Now how did that happen? What was it about this unlovable century that convinced us we were, despite everything, eminently lovable as a people, as a species? What made us think that anyone who fails to love us is damaged, lacking, malfunctioning in some way? And particularly if they replace us with a god, or a weeping madonna, or the face of Christ in a ciabatta roll--then we call them crazy. Deluded. Regressive. We are so convinced of the goodness of ourselves, and the goodness of our love, we cannot bear to believe that their might be something more worthy of love than us, more worthy of worship. Greeting cards routinely tell us everybody deserves love. No. Everybody deserves clean water. Not everybody deserves love all the time. "

- Zadie Smith, Vita Tänder

Hennes skrift är ett flöde; utan stopp flödar bläcket ut på sidorna och punkteras med snäva snärtar av pennskaftet. Om orden inte rinner ut ur hennes penna så tänker jag det som ett smatter. Det som länkar hennes språk samman är en entusiasm som tränger igenom alltihop. Och värme; i hur hon närmar sig personerna och beskriver dem helt och hållet. Från topp till tå.

Debuten hette Vita Tänder, i vilken författaren ägnar sig åt att beskriva de problem som man möter som invandrare i ett nytt land, och att dessa problem, är inte något som endast drabbar den som bestämde sig för att börja ett liv i det främmande landet. Historien hänger med; den drabbar ens barn. Hur många generationer krävs det för att blir assimlierad?

Vi är alla invandrare från början, oavsett hur långt tillbaka vi behöver leta oss tillbaka genom en knöglig släkthistoria, kom vi alla till en plats från en annan med en historia och ett leverne som präntades i det föregående landet. Huvudkarakärerna kämpar mellan Englands kultur och den i Bangladesh. Vad tar man sig an, vad kan man lämna - utan att förlora sig själv?

Det är så jag tolkade boken. Zadie Smith skriver smart - lagrerna är många och den är utmärkt för diskussion kan jag tänka mig.

Författaren föddes 1975 i Brent, England, dotter till en jaimaicansk kvinna och en brittisk man.

Ett litet roligt fakta för er riktiga ugglor till fans av brittisk komedi, kan nämnas i samband med Zadie Smith. Cambridge Footlights Revue - en typ av komediteatergrupp på universitet, ja, Cambridge - blev hon EJ antagen till. De som sade nej var de välkända engelska komikerna Mitchell & Webb. Denna klubb har även haft medlemmar så som Monty Python-gruppen samt Hugh Laurie (Dr. House) och Emma Thompson. Även ärkebritten Stephen Fry.

Antar att det endast är ett fan av brittisk komedi som dreglar upphetsat när dennes ögon faller på någon fakta som detta, men gott nog det.

Zadie Smith har även skrivit böckerna "Autografjägaren" och "Om Skönhet".