J.K. Rowlings Tal På Harvard

År 2008 framförde J.K. Rowling ett så kallat "commencement speech" på Harvard. Jag har ingen aning om vad den svenska översättningen må vara, men jag antar att det menas det där talet som man ger till studenter, som nu har knuffats till livets tröskel; som skall uppmuntras, få sig en och annan insikt i bagaget och lite hopp därtill.
Hennes tal är omkring 25 minuter långt, och uppdelat i tre delar på Youtube.

                     

Mitt favoritcitat:

“So, why do I talk about the benefits of failure? Simply because failure meant a stripping away of the inessential. I stopped pretending to myself that I was anything other than what I was and began to direct all my energy into finishing the only work that mattered to me. Had I really succeeded at anything else I might never have found the determination to succeed in the one arena where I believed I truly belonged. I was set free: because my greatest fear had been realised, and I was still alive and I still had a daughter, an old typewriter and a big idea. And so rock bottom became the solid foundation on which I rebuilt my life."

I väntan på...

Det sista slaget mellan ont och gott tar plats

14 Dagar Ren Harry Potter-Yra

Som många har jag minnet hur det var att vänta på Harry Potter; att få boken över disken i affären, att förväntansfullt vända första bladet mot en och sedan sjunka ner så djupt bland orden, den värld den frammanar, att man tror att en riktig person försvunnit från Jorden när denna dör med en menings tidsrymd på bladen.

På mina väggar sitter ännu Harry Potter planscher kvar på väggarna, på skrivbordet står en autograf från J.K. Rowling, i köksskåpen finns muggar med filmmotiven och om jag kollar in i mitt "skrymsle" finns ännu fler posters och tidningsurklipp; burkar med ugglor och klistermärken, nyckelringar och Gryffindor-fotoalbum. Och som klarast bevis finns en hel hylla reservad till Rowlings verk - engelska och svenska - samt böcker som invecklar, utvecklar, i mina bokhyllor.

Jag är en sann nörd.

I ett sömnstinnt tillstånd mitt i natten, i går kväll, präntade jag ner några funderingar på vad sagor är (som du märkt i mina blogginlägg, så är det att vara pompös inget som är främmande för mig):

"Fyra är en konsant. Om man adderar fyra med samma siffra får man åttan. Till skillnad från x, en variabel, kan vi lita på att den är bestämd, dess värde är oföränderligt. Fyran vill inte rucka på sig en centimeter [...] Mycket i världen är ett x som krumbuktar sig ut i evigheten, tycks det mig, därför gillar jag talet 4. Sjuan slår högre dock, för det är magiskt, fast det är en annan historia"

Harry Potter är talet fyra i många fall. Jag får exakt samma känsla nu som när jag var sju när jag slår upp en bok i serien; spänningen inför varje ny bok, varje ny filmatisering, verkar inte avta.

Om fjorton dagar skall jag gå på en premiären för sista filmen, Harry Potter och Dödsrelikerna, med många andra från Pottergenerationen.
När jag blir gammal, när jag har barnbarn om livet vill det, skall jag berätta för dem om Harry Potter-böckernas guldålder. Om jag så måste spänna fast dem kring min gungstols ben...´
Likaså kommer Harry Potter bli högläsning för alla som vill lyssna (och inte vill).
Jag har mycket att se fram emot på min ålders höst, om jag har turen att nå dit, för att plåga mina barnbarn med historier om Potter-hysteri och masspsykos vid Potter-uppläsning.

De sista två veckorna skall jag ägna åt Harry Potter i inläggen.
För som en sann idiot till Potter-fanatiker, kan jag enfaldigt nog bara tänka på en sak.

Som en zombie med tunnelseende.



Bild från sista filmatiseringen. Slutgiltiga striden på Hogwarts. Rafflande spänning; sorgligt farväl av en rad karaktärer.