Den Flygoförmögna Fågeln Som Kastar Sig Ut Från Ett Träd

Detta är bilderna som tillhör blogginlägget om Sista Chansen av Douglas Adams och Mark Carwardine; en bok om arter som är i farozonen att bli utrotade.

Den NORDLIGA TRUBBNOSHÖRNINGEN som man anar har utrotats i vilt tillstånd. Försök att få dem att få dem att reproducera i sin naturliga miljö har gjorts: i december 2009 transporterades noshörningarna med flygets hjälp från ett tjekiskt zoo till en nationalpark i Kenya. Man tror att det endast finns sju stycken kvar i världen idag av arten.



BERGSGORILLAN. Ståtlig och imponerande. Gorillan lever bl.a. i Virungabergen. En plats som ligger på gränsen mellan tre afrikanska länder. Enligt Wikipedia finns det ca 700 av denna art kvar. Kan mycket väl förstå varför Douglas Adams tillskrev arten mänskliga attribut: handen som nästan tankfullt vill klia hakan och hur hans/hennes ben trycker sig mot kroppen. Det är det vi kallar antropomorfism: vi ger mänskliga egenskaper, vanor, till ett djur. Adams verkar till synes ogilla att han jämför djur med människan - som att vi skulle vara hela skapelsens måttstock - men han finner det ändå vara något som det är svårt att undvika.





Denna varelse  kallas ASIATISK FLODDELFIN, eller Baijidelfin, men arten är antagligen utdöd. Den bodde (bor om det kanske finns några enstaka individer kvar) i Yangtze-floden i Kina. När moderna maskiner, moderna ting med väslipade käftar, drog genom vatten; i mängder och i flock, när fiskare blev mer effektiva, när man bestämde sig för att satsa på vattenkraft - fick delfinen problem. Alltför sent kom man på att delfinen skulle räddas och alltför många motarbetade det genom att bruka floden på ett oförtjänligt sett för delfinens del, och 2002 dog vem man tror var den sista individen, baijidelfinen Qi Qi.





KAKAPON, ugglepapagojan. Det finns verkligen många sidor nedpräntade om denna papegoja och den har fått uppmärksamhet på senare tid, vilket i alla fall är en en ljuslåga av hopp - liten eller stor - för en art på 124 individer. På ett mer personligt plan: den här fågeln talar verkligen till mig. Den anses vara en nyfiken krake som i tron att den kan flyga hugger sina klor i trädet, klättrar upp till en gren och kastar sig ut därifrån. När livsfara dyker upp i dess synfält, står den paralyserat kvar; rör sig gör den inte en millimeter. Den här blandningen av nyfikenhet och vad som liknar optimism - och den där nonchalansen gentemot evolutionen - är riktigt trevlig. Om jag skulle vara ett djur skulle jag antagligen varit en kakapo.

FLER DJUR ÄN SÅ FÅR JAG INTE PLATS MED, MEN BOKEN ÄR MYCKET LÄSVÄRD, INSPIRERANDE OCH SPORRANDE.