Nr. 2: En Kort Bok Med Mycket Tankar

Monsieur Ibrahim och Koranens Blommor av Eric-Emmanuel Schmitt

Det är en av de där böckerna där du släpps in i boken på en gång och smälter in i bokens omgivningar, känner hur solljuset knuffar ditt synfält, människor som vandrar förbi nuddar dina armbågar och sedan övergången från en bild till en annan; som om det vore en film.

Man kan utan att övedriva säga att jag har malt denna bok till förbannelse. Ja så till den grad att jag faktiskt inte borde känna mig särskilt sugen på att skriva ännu en redogörelse om den. Därför kan man säga att bara det att jag skriver ännu en förklaring efter att nött och synat berättelsens innehåll och kanter på alla möjliga vis för min Svenska A (gruppdiskussion, läst den två gånger, sett filmen en och en halv gång, skrivit bokrepotage), är nog med fingervisning om hur bra den här boken är.

På flera sätt knyter den an till den den första boken jag recenserade på bloggen, "Kan Du Vissla Johanna?" Någorlunda lätt att minnas eftersom detta är mitt andra bokinlägg.
Hursomhelst.
I båda böckerna får vi stöta bekantskap med äldre män med starka personligheter. I båda böckerna spelar dessa män en stor roll i en ung pojkes liv. Båda rymmer mycket innehåll. Ja, för båda är väldigt väldigt korta. Monsieur Ibrahim och Koranens Blommor är på ynka 66 sidor. En stor skillnad mellan de båda är dock att Monsieur Ibrahim... är defintivt ingen barnbok. Redan på andra sidan beskrivs hur den tolvåriga huvudpersonen blir av med oskulden med en av Rue Bleues prostituerade kvinnor vilket är nog sagt för att få en förälder som misstagit det för en barnbok och antagit sig uppgiften att högläsa den för sin 4-åriga son, att sätta kaffet i fel strupe.

Inte heller är det en lättviktare på något sätt mer än bokstavligt. Varje replik känns nästintill vägd på guldvåg och språket är vackert. Att den också har filosofiska toner är nog inte så konstigt. Jag läste att dess författare var professor (eller något annat) inom ämnet.

En kort summering av denna bok:
Huvudpersonen bor i Paris och är en tolvårig judisk pojke vid namn Moses (kallas Momo) som lever ensam med hans far; en pappa som är långt borta från sin son känslomässigt sätt kan man säga. Om Momo korsar gatan kan han stiga in i Monsieur Ibrahims snabbköp, och denna affär besöker han så gott som dagligen. Ibrahim är vida känd i kvarteren som "araben". Om jag inte minns fel är det just det att Ibrahim förklarar att han inte alls är "arab" som öppnar upp en dialog mellan dem - en "en-replik-om-dagen-dialog" till att börja med - som senare spinner vidare till något större och större.

När jag diskuterade boken i klassen så förstod jag att alla tolkade boken på så olika sätt och den öppnar verkligen för diskusssion.

Vad som kan dock bli sagt är att här behandlas stora ämnen. Kärlek, förlåtelse, religion är bara tre av säkert tusen.

För mig handlade den främst om kärlek och hur man genom förlåtelse kan tillåta kärleken.
Kanske en annan bok av samma författare blir med på denna lista också.