Veckans Citat: Jane Austen

"'Nothing is more deceitful," said Darcy, "than the appearance of humility. It's often only carelessness of opinion, and sometimes an indirect boast."

Sagt av Jane Austen's karaktär Mr.Darcy i hennes mest - kan jag tro - kända bok "Stolthet och Fördom". Utgiven 1813.

Hur skulle det vara att växa upp under slutet av 1700-talet, vid 1800-talets början?

Jane Austen (1775-1817) blev liksom Douglas Adams inte särskilt gammal men här skiljs de åt. Medan Douglas Adams med hänvisande till det århundrande han levde i kunde få ett namn på sin dödsorsak efter att hade avlidit, där på gymmet i en hjärtattack, så lämnas bara ett tomrum att spekulera i när det rör sig om Austen. Det finns en handfulll diagnonser nu i efterhand och en av dem kanske var den som snabbt drog henne ner under ytan, bort från Livet.

Hon dog tidigt. Om hon levde tills hon var 80 år - hur många fler klassisker skulle hon lyckats författa och hur många fler karaktärer, spirituella sådana, skulle hon tecknat innan hon somnade in?
Det är ju någonting som man kan sitta hemma och fundera på under långa kvällar. Snöiga kvällar då vädret inte tillåter en att sätta sin fot utan för dörren.
Då kan man fundera på alla de böcker som förlorats; som aldrig ens lyckades bli accepterade, aldrig blev publicerade, aldrig blev lästa.

Nej, nu får jag allt en tår i mitt öga. Fram med näsduken! Skämt åsido.

Skämt, det sjuder faktiskt av det, hennes böcker. Inte av skämt som en förfälig lukt som genomtränger bokens blad från ett till ett annat tillhåll i berättelsen, utan just skämt och humor. Austen skriver med ironi.

Humorn håller än i dag.

För övrigt så säger man (öh - det lärda Wikipedia du vet. Världens outsinliga källa till vishet. Aldrig att bli misstrodd) att om man skrapar bort ytan kan man finna frän samhällskritik. Bakom varje bal och varje fåll på klänning - och alla eviga bortgiftningar - gömmer sig ett synande av den där fållen på klänningen och en person som kanske funderar på om det verkligen är rätt - alla konventioner - när ofta lyckan måste ges upp för just dessa...
Jag ser i alla fall Jane Austen som en stark kvinna. Och jag önskar att hon verkligen var som jag trodde. För det är något speciellt med det gamla författarna.
Kanske man till och med skulle bli besviken om de inte var sina kvinnliga huvudkaraktärer.
Ändå - det var en annan tid. Det får jag inte glömma.
Men...

Ytterligare, om ämnet - eller löst fogat till ämnet - skall jag skriva om då jag låser upp ytterligare en bloggkabin där jag kommer binda ihop Historia & Böcker. Mer om det i nästa inlägg, inlägget därpå eller inlägg 26 efter inlägg 57.