Det tog längre tid än jag trodde innan jag började läsa denna och jag förstår att det är många som redan tagit sig igenom denna - klassiker som den är - men när jag väl satte mig till rätta med denna för några månader sedan blev jag mer förälskade i den än jag trodde jag skulle bli.
Man kan förstå varför böcker som sådana skapar kult och stor fankrets!
Egentligen var alla ingredienser där redan för att jag skulle gilla den: humorn som är som hämtat ur Monty Python eller annan hopplös silly brittisk komedi, du behöver inte ge den särskilt mycket tid om du är hängiven läsare av P.G. Wodehouse för att kunna dra paralleller mellan Wodehouse och Douglas Adams språkmässigt; här finns knasig logik och idéer som får ens hjärna att slå volter - och mitt i historiens hjärta lever en grupp karaktärer som är drivna till sin spets (lite som karikatyrer, sanningsenligt).
Vad jag mest fastnade för i dessa böcker var nog den omsorg med vilken Douglas Adams tog sig an att beskriva varenda liten mojäng, varenda ting, som bygger upp en fantastisk enhet som verkligen attraherade mig personligen.
Jag fann mig snabbt ta hans version av universum till mig. Kanske för att den är bekväm men jag har mina teorier utöver denna. Jag kommer inte skriva en meningslöst lång tirad om det här (eller utöka den redan existerande genom att göra det)
Det enda jag kan säga är att humor är en trygg plats och det är en väldigt trevligt tanke, tanken att hela universum och möjliga multiversum - och oändligheten (vilket jag för övrigt försökt tänka på då och då med en rejälv huvudvärk som följd) - skulle baseras på humor. Genomsyras av det och vara hela skapelsens ursprung.
För mig tedde sig detta väldigt väldigt behagligt.
Kort beskrivning av tre fullständigt underbara karaktärer i boken (rangordnat efter vilken som är min favorit):1. Arthur Dent. Huvudpersonen. En förvirrad man från Jorden som tycks dras med på deras äventyr lite hjälplöst, som fastnad i ett cykelhjul medan en annan trampar vilt på. Inte utan en hel del ironiska/sarkastiska kommentarer i bagaget då.
2. Marvin. En robot. En depressiv robot. Även fast irritationen skulle lätt börja sjuda om du träffade denna karaktär i verkligheten (ja, jag menar om du träffade en depressiv robot), för jag antar lite att det blir efter ett tag som att kasta en säck ris mot en vägg, så är det alltid ett nöje att möta honom på papper.3. Zaphod Beeblebrox. En karaktär med två huvuden och ett stort ego. Jag menar gigantiskt, brett och stort. Jag gillar honom. Ett bra sätt att illustrera vilken typ av person det här är, är genom ett utdrag:
"If there's anything more important than my ego around, I want it caught and shot now." Japp. Summerar honom rätt bra.
Jag läser mig sakta igenom böckerna i den här serien. Och hoppas på att få någon gång sluta mig till Hitchhiker's Galaxy och Douglas Adams fankrets.
Tills dess (det bästa råd jag någonsin fått)DON'T PANIC!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar