Pottermore orsakar tandköttsinflammation

Välkommen till dagens I-landsproblem.

I Storbritannien sitter Alan och drar ut sin tandställning, som nu mer liknar en uträtad ståltråd. Den hänger utmed hakan. Han drog ut den i frustration då hans mailbox talade i sin tomhet om att hans uggla hade flygit bort, och möjligen befinner sig kring Bajkalsjön i södra Sibirien. "Jaha", suckar Alan, "Den kanske dyker upp till sist", och påbörjar det mödosamma arbetet att vira tråden längs sin tandrad igen.
Natalya befann sig i en obekväm situation i sitt hem, belägen i en stor stad i Ryssland, i fredags. Slickepotten hade fastnat i svalget och en tur till doktorn var därmed oundviklig. Det är inte bra att äta smet medan man upptäcker att Pottermore fortfarande inte skickat en biljett till 9 3/4.

Berättelserna är påhittade. Och kanske, om man med all sin vilja vill finna en sensmoral i dem, finns den där.
Hursomhelst kanske Alan hade en bra poäng (om Natalya har en vet vi inte, för slickepotten visade vara en krånglig sak att fiska upp): att sluta titta neurotiskt i sin mailbox 4 ggr per dag och ge en tanke åt andra ting. Som tandkött i slamsor; resultaten av en illa behandlad tandställning.

Det enda jag menar - ja, det enda jag egentligen tänkte säga (nevermind Alan med tandköttsinflammation, eller Natalya med ömma halsen) - är att den rätta blicken att betrakta Pottermore-väntan med är att ju längre den sträcker sig, dessto mer kommer sidan att vara förfinad och förbättrad när mailet väl kommer.

Om något så är det ett rätt trevligt I-landsproblem, att vara en av de en miljon fansen som får ta tåget som avgår en liten stund tidigare.