"Att Läsa Är Som Att Resa" (Läsdagbok)

Det började med en anteckning om en film vars handling omfattande berättelsen om en val. Jag tror han hette Samson. Detta var min första dagboksanteckning - i en "normal" dagbok, d.v.s. - och bestod av högst fem meningar. Jag var sju år då och var någorlunda sporadisk att någon gång i veckan pränta ner några rader men genom åren blev det färre och färre. Det sträcker sig år mellan ett inlägg till ett annat när jag bläddrar igenom de senaste sidorna i den prydliga dagboken med katter på framsidan.
Det sorgliga är att mina inlägg då främst handlar om hur min handstil ser ut. Det är det som jag på min höjd orkar skriva innan jag tänker "Jä*lar vad tråkigt det här var!"
Säkerligen var det ett år sedan - minst - som jag gav mig i kast med att hjälpa mig för framtiden att minnas det som jag kallar nu idag genom att skriva om det som händer i mitt liv i den där dagboken. Och ja: min handstil hade förändrats. Den hade blivit än mer oläslig.

Av mamma i julas fick jag en läsdagbok. Det dröjde dock några veckor innan jag plockade upp den från mitt skrivbord för att studera den närmare måste erkännas.

Det var förordet som lockade mitt intresse att vakna. Alltså kan det konstateras att det var en mycket lyckat inledning. Han som skrev förordet berättade nämligen om en äldre dam som sedan hon var 17 år hade antecknat de böcker hon läst. Bara enkla, mycket koncisa notiser; inget extravagant alls. När hon sedan försjönk i de rader hon skrivit försjönk hon även i minnen. En boktitel nedpräntad av hennes sjuttonåriga jag blåste liv i minnen och hon kunde komma ihåg mycket av det som skedde kring den tid som hon läste boken.

Och är inte det en underbar lösning? För en som inte orkar att detaljerat redogöra sitt liv ter sig det här som en perfekt idé för att försöka konservera ett ögonblick i form av minnen.

Jag bestämde mig för att jag, i min nya röda läsdagbok, skulle skriva (förutom titel, författare, datum) en kort notis om en händelse som inträffade runt tiden då jag läste boken.

Jag hoppas att det här kommer vara något jag fullföljer. Tror jag kommer göra det.

En broms är dock den att jag sällan läser en bok från första till sista sidan. Detta är något kompulsivt och är en av mina sämre sidor, vilket är den att jag kan vara väldigt otålig när det kommer vissa saker. Nya röda läsdagboken förklarar dock att du inte alls måste ha läst ut boken för att skriva om den där. Notera bara hur mycket du läst i bråkform och det är fixat! Tur det.Vet inte vad jag skulle ha gjort om den inte uttryckligen hade sagt det: hur skulle jag ha kringgått det då?

Och till sist, till titeln. "Att läsa är som att resa".
Sannerligen.
Att läsa är att träffa människor som du inte alltid skulle ha träffat.

Att läsa är att få en susning om, att förstå, delar av verkligheten. Fly från verkligheten skulle jag inte vilja kalla det.

Även fast fantasin är ett av de bästa tillhållen i världen.

Nästa bok jag kommer berätta om (bok nr.3 i ordningen) dyker in i fantasin på ett av de mest underliga, mest fanastiska vis jag vet.