En Boktrave Som Bryts Ned Med Tiden

Det känns som tiden är obegriplig. Fumligt försöker man behålla den inom händernas vidder, men den skvalpar och är oöversiktlig när man i ett lyckorus går genom dagen.
Den första sommarlovsdagen tog jag mig igenom i ett yrt tillstånd; att disponera tiden kändes svårt när det så plötsligt fanns så mycket av varan.

Det är sommarlov. De som gillar böcker slår upp en bok. De som gillar att cykla slänger sig upp på färdmedlet. De som känner att de måste cykla halar sig iväg ändå.

Jag tvingar mig själv till det senare nämnda men läsa, det är det som jag väljer. Boktravar staplar jag upp, och försöker bryta ner dem med vanligtvis inte det resultat som jag hade föreställt mig.

För en som älskar böcker kommer det alltid finnas för många av dem.

Nedan är en del av boktraven. Böcker som jag känt nyfikenhet inför då jag snavat över dem, böcker som jag rekommenderats:

Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones
Jag får inte riktigt grepp om denna bok: men den sög mig in i en fascination nästan omedelbart. Jag har lyckats förstå så långt att en av de centrala karaktärerna är en ensam vit man kvar på en tropisk ö, långt borta från våra breddgrader. Befolkningen på ön är indragna i ett krig - än hänger jag med. Mr. Watts, den vita mannen, är en lärare som bestämmer sig för att läsa ur Lysande Utsikter av Charles Dickens för de krigshärjade barnen. Allt fler dras till klassrummet, de vuxna, för att höra berättelsen om Mr.Pip. Det verkar som detta är handlingen, i korta och ytliga drag. Förhoppningsvis har jag inte fått det alltför hårt virad om bakfoten.
Den skall behandla idéer som läsandets kraft, menade någon. Det fanns många teman som tilltalade mig i denna bok.

Filmen skall spelas in i sommar, med min favoritskådespelare, Hugh Laurie, i rollen som Mr. Watts. Ännu ett värdepoäng.

Ligger högst upp i min boktrave, om man tar bort lagret av böcker som jag läser för stunden.

IQ84 av Haruki Murakami

Förvirring. Vad handlar den egentligen om? Bara sammanfattningen av boken utmanade mina hjärnceller.

Här satsas det inte på de små sakerna i livet. Murakami bestämde sig för att skriva om sanning och tid. Om stora saker i romanform.

Murakami har en förmåga att förvandla verkligheten till en fantasi, men fortfarande en verklighet. Som två skikt som ligger ovanpå varandra.

För tillfället läser jag långsamt igenom Murakamis "Fågeln som vrider världen", och "Sputnik Älskling" väntar i hyllan.

IQ84 är i varje fall beställd, och snart kommer den ligga och blänga på mig samtidigt som den välvilligt ler, från den verkliga boktraven.

Haruki Murakami är en av mina favoritförfattare.

Kalla mig Paddington av Michael Bond

En uppmaning att någonsin nå slutet av boken.

Det finns många fördelar med boken, och en av dem är att varje uppslag har en bild. Detta är någonting många böcker saknar.

Text, text, text - men var är bilderna? Nej, personligen läser inte en bok om den inte har en massa högupplösliga bilder. Vad är Dostojesvskij utan 500 helsidors illustrationer, liksom?

Jag menar det faktiskt. Kanske inte just i fråga om huruvida Idioten skall ha bilder som sällskap, men att några illustrationer i vuxenböcker - innanför pärmarna - skulle förgylla läsupplevelsen.

Paddington är en bok som gör mig varm i magen. En godhjärtad björn som gillar marmeladmackor. Helt i min stil.

En gammaldags känsla och fungerar lika bra som en kväll med filmen Mamma Mia för att få dig att bli på gott humör.